Mardrömmar

Tänk att samhället har blivit sådant att när det ringer på dörren så öppnar man inte. Sån har jag blivit. Det ringde två rätt långa signaler när jag satt och kollade på TV. Försäljare tänkte jag och brydde mig inte. Efter ca en halvtimme knackade det på dörren! Då blev jag skiträdd. Efter en sekund så ringde det igen på dörren. Jag kunde inte längre ignorera det så jag öppnade. Utanför står grannpojken jag träffat ca 3-4 gånger på hela tiden jag bott här (ca 1 år). Jag tittar oförstående på honom, han pekar på mina nycklar som sitter i dörren från utsidan. "Du har glömt dina nycklar!" Snacka om att jag kände mig dum. Ren omtänksamhet bemöttes av misstänksamhet. Aldrig mer!