Denna morgon skrämmer mig lite. Det finns inte ett uns arbetsglädje. Redan igår började jag fundera på en del problem som väntar på mig som jag ska ta itu med. Det är extremt ovanligt för mig, jag har haft problem innan men jag har aldrig låtit dem gå över tröskeln till mitt hem. Min chef är svårt sjuk i cancer, en ovanlig sort som bara har ca 20 fall här i Sverige. Biter nu inte cellgifterna så ska de anlita doktorer från USA. Jag ber varje kväll att han ska klara sig. Men jag kan nog itne säga att det bara är detta som gjort mig håglös. Visserligen till stor del, men jag är i grunden en lat person, vilket är en stor fördel i detta landet där en identitet baserar sig till 99% på vad man jobbar med. Men nu håller mina kunder på att köra slut på mej. Jag måste fundera på hur jag ska göra för att hålla mig flytande..
Nog om detta nu! I lördags hade jag lite folk hemma på käk och chill. Det var kul, sista gästen gick hem vid halv tre. Sedan störtade vi i säng. Mikael den omtänksamme hade diskat under kvällen så på morgonen fanns inte mycket att ta reda på. Skönt! Slöade, bearbetade mitt manus, utfordrade min son med rester från lördagen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
lilla mamma! jag tänker också på honom mycket... det är bara att kämpa på! och låt nu inte jobbet stressa upp dig för mkt, det är inte bra... Du kan inte göra något annat än jobba så mkt som du hinner på din arbetstid... delegera, delegera!
puss puss
Skicka en kommentar